Hubbes dag för hemfärd

Jag hämtade Hubbe från uppfödaren när han var 8 veckor gammal. När han var 6 veckor var jag på ett besök. Då fastnade jag direkt för honom. Han var framåt, modig, lekfull. Han varvade mellan att busa och kunna koppla av. Han hade inga problem med att bli hanterad och visade snabbt att han byggde upp tillit till mig. Efter en stund tillsammans somnade han tryggt i min famn. Hubbe visade mig allt det jag vill se hos en valp, att den visar en trygghet, nyfikenhet och socialitet. Det handlar om att jag vet hur mitt liv ser ut generellt och då behöver jag en hund som trivs med det livet. Lille Hubbe verkade ha alla förutsättningar för att kunna trivas i min familj.

Att åka tryggt i bilen

Jag hade frågat uppfödaren om Hubbe var van vid att åka bil. Det skulle enligt uppfödaren inte vara några problem alls, han åkte tyst och tryggt i bilen. Det lät ju bra tänkte jag. Satte in honom i buren för att köra hem och strax efter att bilen startat satte "skönsången" igång. Analysen är enkel. Självklart var detta något helt nytt för Hubbe, inte själva bilåkningen i sig. Men att nu sitta helt ensam i en bur. Ingen mamma, inga syskon. När sådant sker uppträder jag alltid lugnt. Jag visar valpen att jag finns där genom att låta den lukta på mina händer genom buren, men väljer sällan att stanna och ta ut den. Det gäller att våga hålla ut lite grann och se vad som händer. Eftersom hundar inte förstår vårt verbala språk till fullo, och ännu mindre en valp, brukar det inte heller hjälpa så mycket att prata med dem. Det jag däremot har märkt är att vårt språk ibland kan verka lugnade ändå, som en form av radio som bara står på. Ett tips kan därför vara att bara prata på, om precis vad som helst, inte direkt till valpen utan bara rakt ut. Valpen kan höra din röst, vet om att du är där och om möjligt även lukta på handen. I förbyggande syfte hade jag satt på lille Hubbe ett ADAPTIL Junior halsband innan vi åkte hem från uppfödaren.

Involvera barnen på ett sätt så att valpen inte uppfattas som en konkurrent, utan istället som en kamrat

Väl hemma var det dags att presentera resten av familjen för Hubbe. Min lille son var intresserad till en början men ganska snabbt kunde han känna in att denna lille valp skulle ta delar av min uppmärksamhet. Det blev då viktigt för mig att gå in och bekräfta dem båda. Och framför allt fort involvera sonen på ett sätt så att valpen inte uppfattas som en konkurrent, utan istället som en kamrat. Sen är det oerhört individuellt detta med barn och hund. För min del är det viktigt att de verkligen fungerar tillsammans och att de uppskattar varandra. Men i en annan familj kanske man väljer att inte låta barnen vara så delaktiga av olika anledningar. Kan vara att man har en ras som inte alls är lämplig att ha tillsammans med barn eller andra anledningar.

Att skapa bra förutsättningar är en bra början

När kvällen kom fick Hubbe komma upp i sängen och sova tillsammans med mig. Tycker det är viktigt att låta valpen få den närheten. Under natten blev jag snabbt påmind om hur det är att ha valp. Ut och gå för att kissa och bajsa oavsett väder, vind eller tid på dygnet. Här kan du få mina bästa tips på hur du får nätterna att vara trygga för en valp.

Bara efter denna korta tid känns det som om valet av valp var det helt riktiga. Han är just den där trygga, nyfikna och anpassningsbara hunden som jag vill ha. Men det är viktigt att ha i minnet att en hund utvecklas och ändras. Man vet aldrig helt hur valpen blir som vuxen. Men att skapa bra förutsättningar är en bra början i alla fall.
// Matilda & Hubbe

Vem är Matilda?

Att få lov att arbeta med mitt stora hundintresse som yrke känns verkligen som ett privilegium. Redan vid 20 årsåldern startade jag min resa med att bygga upp kunskap inom hunderiet. Med tjänstehundsdressörsutbildningen i botten har jag haft möjlighet att få lov att arbeta med polisens Tjänstehundar en period och de senaste 14 åren med sociala tjänstehundar (pedagogiska hundar).

I mitt liv har jag hunnit ha 15 egna hundar, de allra flesta av dessa ifrån valpstadiet. Raserna har varierat, schäfer, labrador, chihuahua, nakenhund, springer spaniel, tax, lakelandterrier, bordercollie. För mig har det varit otroligt lärorikt att ha haft många olika raser. Man lär sig att förstå och vara ödmjuk i sin roll som tränare/ägare. Utöver dessa privata hundar har jag också haft många tjänstehundar som dresserats/ utbildats för att sedan gå ut i tjänst.

I nuläget har jag en bordercollie, en chihuahua och en lakelandterrier. Att ha en skara med olika typer av hundar gör att man måste anpassa sig utifrån varje individ. Varje dag lär jag mig något nytt. Det jag tycker är en väldigt positiv effekt av att ha olika är att man blir mer öppen för nya hundraser. Det är som om förståelsen blir större. Min BC kräver ett lugn av mig och enorm tydlighet, chihuahua kräver en lekfull och uppfinningsrikedom av mig som tränare och terriern får mig att tänka om flera gånger om i träningen.