Två månader tillsammans med Hubbe

Att tiden går fort är vi nog alla eniga om. Och ibland känns det verkligen som om tiden går fortare än normalt. Som när man har skaffat sig en liten valp. Det är underbart att få följa dem vecka för vecka och se hur snabbt de utvecklas. Tänkte ta upp lite kring vad som har hänt för mig och Hubbe under de senaste månaderna. Kanske lite igenkänningsfaktor för några och förhoppningsvis lite tankar som kan inspirera dig som är valpägare..

Påminn dig om alla de framsteg ni gjort istället för att fundera på varför valpen ibland fortfarande kissar inne

Innan man fått hem sin lille valp är det lätt att man glömmer av vilket jobb det faktiskt är att ha en valp. De är så söta, vilket är tur, för väl hemma så börjar arbetet med dem. Hubbe är ännu inte helt rumsren, men vi börjar närma oss. Nätterna fungerar utan att vi behöver gå ut alls och han kan hålla sig ganska långa stunder under dagen. Plus att han verkar ha förstått att det är utomhus som man gör sina behov. Men fortfarande har vi en liten väg kvar till att han är helt rumsren.

När jag pratar med personer som skaffat valp verkar många lite förvånade över hur lång tid det tar för valpen att bli rumsren. Det kan vara viktigt att påminna sig om detta. Det tar sin tid. Veckor kan kännas långa för oss, men en del valpar behöver ganska lång tid på sig för att förstå konceptet. Påminn dig då om alla de framsteg ni gjort istället för att fundera på varför valpen ibland fortfarande kissar inne.

Lille Hubbe hamnade i en period där han valde att kissa i min säng. Jag valde då att begränsa honom för att underlätta att han inte skulle göra ”fel”. Jag tog tillfälligt därför bort alternativet för honom att sova i min säng, och därmed tog jag bort möjligheten för honom att kissa i den. Sen kom problemet med att han kissade i sig egen säng. Funderade då lite på materialet som han låg på. Jag upptäckte att fleecefiltar verkade inbjuda till att vilja kissa mer. Tog då bort dessa fleecefiltar och la dit en pläd med annat material som han faktiskt inte kissade på. Så ibland kan det vara värt att fundera lite på varför vissa saker sker och om man kan ändra något.

Om du märker att valpen inte alls ändrar det beteende som du vill ändra så blir det din uppgift att fundera ut något som kan skapa den förändringen

Hubbe är min första terrier och det har skapat nya utmaningar för mig. Här hemma har vi en katt som han älskar och katten älskar även Hubbe. Problemet som har uppstått är att det är lite dem två emot mig. Ganska snart märkte jag att Hubbe under våra vistelser ute i trädgården valde katten före mig och det gick inte att stoppa honom alls med rösten. Så de två for iväg under ladugården och busade utan att jag kunde komma åt dem. Efter mitt konstaterande att han inte lyssnade på rösten gav jag snabbt upp det och förstod att något annat måste in. Jag började ha med mig godis och kampleksak. Så fort katten kom nära och hälsade presenterade jag antingen godis eller leksak för Hubbe. Ofta valde jag att leka nära katten för att på så sätt faktiskt konkurrera ut kattens uppmärksamhet istället för att bara undvika kontakten med katten. I denna stund när jag skriver får jag säga att det går mycket bättre, men vi har fortfarande en bit kvar innan jag känner mig säker på att katten inte lyckas få med Hubbe på äventyr. Detta är ett tips jag vill ge om du stöter på problem eller utmaningar: Om du märker att valpen inte alls ändrar det beteende som du vill ändra så blir det din uppgift att fundera ut något som kan skapa den förändringen. Det är viktigt att man inte fortsätter att älta den metod som ändå inte ger resultat eller att beteendet hinner bli en vana för valpen.


Relationen mellan Hubbe och de andra hundarna har inte varit några problem alls. Jag har lärt in turtagning även på Hubbe vilket är en otroligt bra metod för att få hundar att kunna samarbeta. Jag sätter dem på lagom avstånd mellan varandra och visar med enkla rörelser att de ska sitta kvar. Sedan visar man att det är en hund i taget som ska få en godbit. Jag säger hundens namn och ger godis medan de andra tittar på. Väldigt snabbt lär sig hundarna att vänta på sin tur. Om de kliver upp väljer man bara att lugnt visa tillbaka dem till sin plats.

Med främmande hundar ute kan Hubbe däremot visa en liten försiktighet i form av att skälla. Försöker i den mån det går att i det läget stanna upp och ändra hans känsloläge genom att belöna, göra något han känner igen. Brukar även lägga in ett litet kommando som tex ” en kompis”. Om man lyckas ladda detta ord med enbart positiva upplevelser kan man ha stor nytta av detta vid alla hundmöten. För det ändrar känsloläget hos hunden.

Ha inte för stora krav på er i träningen och tänk framför allt på att göra den lustfylld oavsett vad ni tränar

Hubbe och min lille son Ebbe har utvecklat en relation som är näst intill magiskt. De har ett samspel som jag aldrig tidigare sett mellan hund och barn. Ebbe är två år och jag tror det har varit en passande ålder för just oss. Ebbe förstår konsekvenser och vill vara med. Han klarar av att härma mig och sedan själv pröva. Fördelarna med terrier har varit att Hubbe är otroligt tålig och förlåtande om det går fel ibland under interaktionen. Svårigheten har varit att hitta en balansgång med vad som är tillåtet under själva leken. Jag finns med hela tiden för bådas säkerhet. Det är vår skyldighet, som förälder och hundägare, att alltid finnas med och stötta och hjälpa.

Nu börjar Hubbe närma sig fem månader och det vi lagt fokus på är mycket miljöträning, enkla lydnadskommandon i form av sitt, ligg, stanna och roliga trix. Ha inte för stora krav på er i träningen, utan tänk framför allt på att göra den lustfull oavsett vad ni tränar. Men lite riktlinjer kan vara att er valp vid denna ålder kan saker som: Sitt, ligg, stanna kvar (korta sträckor och korta stunder), varsågod, vet vilken sida den ska gå på under promenaden för att underlätta framtiden och några roliga trix.

Fortsatt träning för mig och Hubbe kommer vara att utöka svårigheterna succesivt. Börja träna in ett fotgående, se över vad hans styrkor och svagheter ligger rent träningsmässigt och sätta in ett litet träningsschema eftersom han börjar bli äldre. Om du fortsätter att träna på kontakt, miljöträning, göra roliga saker tillsammans och samtidigt sätter in uthållighetsträningen nu allt eftersom din valp blir äldre kommer du se att din valp växer upp till en fin vuxen hund.

Nu hoppas jag på många fina år tillsammans med denna lille krabat och det ska bli så spännande och se vad han blir för en individ som vuxen.

// Matilda & Hubbe

Vem är Matilda?

Att få lov att arbeta med mitt stora hundintresse som yrke känns verkligen som ett privilegium. Redan vid 20 årsåldern startade jag min resa med att bygga upp kunskap inom hunderiet. Med tjänstehundsdressörsutbildningen i botten har jag haft möjlighet att få lov att arbeta med polisens Tjänstehundar en period och de senaste 14 åren med sociala tjänstehundar (pedagogiska hundar).

I mitt liv har jag hunnit ha 15 egna hundar, de allra flesta av dessa ifrån valpstadiet. Raserna har varierat, schäfer, labrador, chihuahua, nakenhund, springer spaniel, tax, lakelandterrier, bordercollie. För mig har det varit otroligt lärorikt att ha haft många olika raser. Man lär sig att förstå och vara ödmjuk i sin roll som tränare/ägare. Utöver dessa privata hundar har jag också haft många tjänstehundar som dresserats/ utbildats för att sedan gå ut i tjänst.

I nuläget har jag en bordercollie, en chihuahua och en lakelandterrier. Att ha en skara med olika typer av hundar gör att man måste anpassa sig utifrån varje individ. Varje dag lär jag mig något nytt. Det jag tycker är en väldigt positiv effekt av att ha olika är att man blir mer öppen för nya hundraser. Det är som om förståelsen blir större. Min BC kräver ett lugn av mig och enorm tydlighet, chihuahua kräver en lekfull och uppfinningsrikedom av mig som tränare och terriern får mig att tänka om flera gånger om i träningen.